Bortprioriterad?

Visst rullar det på nu, ekorrhjulet? För vissa mer än andra. 

Jag själv har fullt sjå att se till att de nya rutiner i familjen håller måttet, regnkläder ska med till skolan, läxor ska läsas, matlådor ska med till jobbet….

Men visst tar det en stund innan nya vanor och rutiner sitter där de ska. 

Ibland möter jag chefer och medarbetare, som har det så stressigt att de prioriterar bort t ex träning, pauser, luncher, eller föreläsningar/coachning om stresshantering(!) 

Det blir lite kontraproduktivt.  Lite som att hoppa över att äta när man är hungrig. Det går ju en stund, men om man fortsätter så svälter man till slut, eller hur? Jag vet vad jag pratar om, för jag har själv varit där. (alltså inte med hunger utan med stressen..)

Långvarig stress är skadligt, det kan ge allvarliga konsekvenser både psykiskt och fysiskt och är allt annat än hållbart och produktivt. Och det svåra är att när du är riktigt stressad får du även tunnelseende och har väldigt svårt att se någon lösning eller logik. Det mesta känns som en omöjlighet, och ditt tankemönster blir väldigt smalt. Ofta blir man också irriterad när någon föreslår detta och tänker att ingen förstår situationen du är i.

Om du känner igen dig här, så är det här ditt tecken att stanna upp, ta en paus. 

Är det någon gång du ska boka in coachning, träning, föreläsning, paus så är det när du är riktigt stressad, för det är då du behöver det som mest för att vara hållbar.

För jag antar att det är viktigt även i ditt arbete, att vara långsiktig och hållbar så ni kan nå önskat resultat. 

Boka in ett möte med mig, så tar vi det därifrån. 

Var rädd om dig värdefulla männska!