I lördags såg jag en fantastiskt fin dokumentär om Leonard Cohen och hans låt Hallelujah. Min husgud Jeff Buckley var en stor del av dokumentären vilket såklart gjorde att jag är partisk i mitt omdöme. (De som växte upp med mig vet hur jag prackade på dem Jeff…)
Men det var så många olika lager av klokheter i den.
Leonard drogs genom livet med psykisk ohälsa, men efter sina 6 år av meditiation hos Mount Baldy Zen Center, LA, faktiskt så småningom blev av med depressionerna. Enligt han själv mycket för att man då behöver vara ärlig mot sig själv, och se inåt.
Hans texter berör och är nakna och avskalade och speglar hans liv genom åren på många sätt. De äldre låtarna beskriver han hur det är att bli äldre, på ett ärligt och avskalat sätt. Jättefint.
En röd tråd av andlighet och jakten på den, blev väldigt påtaglig för mig. Jag har sen barnsben alltid uttryckt mig i musik, både genom andras men framför allt genom att skriva egen. Det har varit terapeftiskt för mig.
Och ofta de senaste åren, har jag inte “hunnit” dvs jag har inte avsatt tid och prioriterat det. Men så kommer en låt, eller en musikdokumentär, eller konsert som berör mig i det djupaste. Ibland gråter jag floder, ibland blir jag upprymd ibland får jag ett starkt driv. Men framför allt, det finns en andlighet i musik för mig. En gemenskap, något högre. Det sägs musiken når till ens undermedvetna, och minnen och känslor som kan ligga djupt dolda.
När det händer, så känner jag mig riktigt levande, jag stannar upp.
Det var ett uttalande från dokumentären som var insiktsfullt för mig, när de pratade inför hans sista turné där han var lite nervös och orolig, och upprymd.
“Man kan bara ge en övertygande konsert genom att ta en risk. Folk märker om man gör det. Men om du kan centrera dig i låten, ta plats i det här utrymmet , och verkligen stå i dina komplexa känslor så känns det bra för alla, för dig, för musikerna och alla som kom dit. “
Det är ju precis så! Och inte bara som musiker på en konsert utan även i arbetet, i föreläsningar, i relationer, i tal, i LIVET. Ja, jag är helt medveten om att det låter lite vindrucket och flummigt men det var den andligheten jag pratade om och det var så jag tolkade det.
Att när man tar en risk och slänger sig ut och vågar följa sitt hjärta, trotsar sin rädsla, står upp och är sig själv och ger allt man har-då når man fram, då blir det bra och trovärdigt!
Ska vi dra några slutsatser om mitt något flummiga inlägg nu?
Var modig-ärlig och härlig, så når du fram
Följ din passion och hjärta-Leonard släppte sin sista skiva när han var 82, en månade innan han gick bort.
Att titta inåt är att hinna ikapp sig själv, vara ärlig mot dig själv och du kan uppnå oanade resultat. Mental träning!
Musik-ett enkelt sätt till andlighet och djupare känslor. Du minskar stress och närvarande!
Ta hand om dig värdefulla männska! Lev skiten ur dagen och veckan nu!
Comments