top of page

Vad lämnar du kvar efter dig?




Allahelgona-en helg att minnas och hedra de som lämnat jordelivet.

Jag tycker om Allahelgonahelgen, även om den har kommit lite i skymundan nu för tiden. När jag bodde i Göteborg åkte jag till den stora kyrkogården vid Redbergsplatsen, för att titta på alla ljus som var tända. Det var otroligt vackert och skört på samma gång. Den kyrkogården är väldigt stor att man får åka bil i den. Jag finns chansen att få gråta en skvätt, känna melankoli, reflektera och att hitta just en drivkraft för att styra livet dit jag vill. Jag har alltid dragits till det melankoliska, som jag sedan använt när jag skrivit musik.

Man gör ofta det även när någon går bort. Reflekterar alltså, stannar upp och ser på vad man har, vad man saknar och vart man egentligen vill. Det kan för några vara jättefint om man tycker om var man är i livet, och för andra smärtsamt, om man inser att man inte alls lever det liv man vill.

Jag har några några stycken personer(allt för många...) som inte finns med oss längre, några som lämnat starkare intryck än andra.

Min pappa så klart. Många minns nog hans positiva energi, och hans lugn. Han hade alltid tid att prata med folk, vänner som främlingar, och var alltid till hjälp när någon behövde det.


Och Brett, en vän från Canada, som var en av de vänner som gjorde ett bestående intryck hos mig genom sin personlighet, sin förmåga att se och ta fram det bästa i alla, och med en ödmjukhet och generositet jag sällan skådat. Ni som träffat honom vet, och delar garanterat min uppfattning.


Jag ska inte sitta och rabbla upp mina nära och kära som inte finns med oss längre men den här helgen får mig att tänka på "Vad lämnar jag kvar efter mig ?" (förutom mina fantastiska barn osv)

Det vore trevlig och fint att kunna lämna kvar något intryck hos någon, något man byggt eller skapat, ja någonting meningsfullt. Eller i alla fall bli ihågkommen som en trevlig person som alltid ...........(och så något trevlig här), eller att man hjälpt någon eller något, bidragit till något som räknas. Att sitta och reflektera över hur jag uppfattas av andra är lite läskigt, men nyttigt. Det väcker en ödmjukhet och en vilja att bli bättre, att bli mer ödmjuk, hjälpsam, öppen, orädd.

Det finns människor som är ensamma, och går bort ensamma. Och andra som inte har tagit tag i saker, eller rett ut konflikter, och lämnar efter stor sorg och bitterhet. Eller att inte ha sagt förlåt för att ha lämnat eller svikit någon.


Vi har bara ett liv. Det är bara handlingar i nuet som räknas. Hur lever du ditt liv idag och är du på rätt väg?

Vad lämnar du efter dig? Vem och vad kommer man minnas?


Ta hand om dig och hör av dig om du vill ha hjälp framåt.





17 visningar0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla

Allt i maj!

Renovering

Comments

Rated 0 out of 5 stars.
No ratings yet

Add a rating
bottom of page